Vildsvin och kungligheter på Öland

Vildsvin och kungligheter på Öland

Att vildsvin finns på Öland vet de flesta. De var länge utrotade här men för ett antal år sedan siktades de igen i våra skogar. Troligen hade de simmat över hit. Simmande vildsvin har siktats flera gånger i kalmarsund. Att de siktats nära Solliden är inte att förvåna. Vildsvinen är tätt förknippad med våra kungligheter här på vår ö.

I vintras kunde vi höra att vildsvinet siktats i Slottskogen vid Borgholm. Eller iallafall hade man siktat vildsvinsbajs. Vildsvinet, eller svinen, har inte hörts av på ett tag, men det, eller de, kan mycket väl vara kvar i området. Måhända kanske vår jaktintresserade kung får kavla upp ärmarna och i egen hög person avskjuta vildsvin på hans Solliden om några år? Vem vet?

Vildsvin har funnits på Öland länge. De fanns här redan på stenåldern. De utrotades på 1600talet, återplanterades av kung Fredrik 1 1723, för att utrotas igen några decennier senare. Dagens vildsvin härstammar från inplanterade vildsvin på 1800talet. Det var godsherrar på olika gods i Mellansverige och Småland som förvarade dem innanför stängsel och sköt av dem då de ville festa. Svinen tröttnade på att vara middagsmat åt godsherrarna och började rymma från godsen på 80talet. Därifrån spreds de över hela syd- och mellansverige, inkluderat Öland.

Men denna berättelse handlar om forna tiders Öland och om våra kungars förkärlek för vildsvinsjakt. Vi ska börja med kung Erik den fjortonde på 1500talet.

Erik den fjortonde

Öland var en gång svenska regenters jaktmark. Det var hit de åkte om de ville roa sig med jakt.

En släkting till vår kung lär enligt legenden ha haft problem med vildsvin på Öland på 1560talet: kung Erik den fjortonde. Ett vildsvin lär nästan ha dödat honom vid en jakt i Köpingsvik.

I Kalmar slott, Erik den fjortondes gemak, finns det en bild på en vildsvinsjakt från kungens tid, 1560talet.

Skärmklipp

Det finns en lokal legend om denna bild. Svenska Dagbladet återgav legenden den 7 november 1943 så här:

”Invid taket i Erik XIV :e gemak i kalmarborgen finnes en fris av gips med ett jaktmotiv, och kring denna  berättar legenden: ”Under en jakt på Öland vid Köping var konungen nära i att bli dödad av ett vildsvin; han kastades kull, och den retade galten skulle just rista upp honom med sina betar, då en med jakthorn försedd livtjänare räddade sin herre genom att i sitt horn blåsa en så väldig fanfar att vildsvinet vände sig om. Den mannen adlades under namnet Horn, och den som dödade besten kallades Swinhuvud. En annan korpulent jägare, som ropade hallo så väldeliga, att han blev hes för alltid, bar från den dagen namnet Bråkenhjelm.”

Myten är en myt. Men det kan mycket väl ligga ett korn av sanning bakom denna myt.

Johan den tredje

Kung Johan den tredje efterträdde Erik den fjortonde. Det är denna kungen vi har att tacka för att slottsruinen är så pampig som den är idag. Han såg till att de lokala fogdarna uppbådade öländska bönder till slottsbygget. varje dag skulle 20 lokala män delta vid bygget. Skedde inte det straffades socknarna runt slottsbygget strängt.

Johan den tredje använde Öland som sina jaktmarker. 1572 gav han ut ett dekret där han förbjöd all jakt på högvilt, däribland vildsvin, på ön. Dödsstraff påbjöds för olovlig jakt vid ”tredje resan olovlig jakt”, dvs då en person för tredje gången påkommits med att jaga på ön.

I dekretet förbjöds även ölänningarna att ha hundar…

Kungens omsorger till trots försvann vildsvinen från ön på början av 1600talet. Bönderna på ön var nöjda med det. Vildsvinens bökande hade ju ställt till mycket för dem.

Fredrik den förste

Men lugnet tog slut med kung Fredrik den förste som 1723 utplanterade 40 vildsvin på ön. han lär ha fört upp dem till Källa hage där de göddes med rovor och sen släpptes ut.

De spred sig snabbt över ön och bönderna blev så upprörda över svinens bökande på deras marker att klagade till regering och riksdag. De var inte lika förtjusta i svinen som kungligheterna var.

1741 besökte Carl von Linné Öland och skrev i sin dagbok att att vildsvinen ”såsom en plog marken uppgräva och i åkrarna säden nedtrampa”. 

Ett antal år efter Linnes besök beslöt riksdagen 1750 att vildsvinen skulle utrotas och efter ett antal år var de utrotade igen, till de lokala böndernas stora lättnad.

Att vildsvin siktats nära det kungliga Solliden är med andra ord inte konstigt. Vildsvin och kungligheter hör ihop med varandra på vår ö.

Källor, huvudsakligen

* https://www.svd.se/arkiv/1943-11-07/26
* Sydved.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s