De leva i förskingringen
i fjärran, främmande land.
En storm dem tog och förde bort
med fast och hårdhänt hand.
De göra i främmande land den plikt
som far en gång dem lärt:
att rödja mark, att odla jord
och hålla hemmet kärt.
Men hemma? — Nej hemma
de äro aldrig där.
Det finns en ö med dimblå kust
som deras hemland är.
En äger i Minnesota
en farm med motor och kvarn,
med vajande majsfält och fruktträd
och rikligt med kalvar och barn.
I byn står den svenska kyrkan
med eget svenskt Guds ord,
och svenska han talar varje dag
och sitter vid svenskars bord.
Men hemma? — Nej hemma
det är han aldrig där.
Det finns en ö med dimblå kust
som hans rätta hemland är.
En annan hamnat i Callao,
fast aldrig han mönstrat av,
och seglar nu på Pacific
och röda och gula hav.
Han är gift med en senorita,
och hans barn ha mulattisk färg.
Han är sann peruan med hus i Callao
och en villa bland Andernas berg.
Men hemma? — Nej hemma
det är han aldrig där.
Det finns en ö med dimblå kust
som hans rätta hemland är.
En tredje en gång kom till Norge.
I norska fjäll fann han järn.
Han byggde åt Norge gruvor
och gav Norge stål till värn.
Hans namn brukar ofta nämnas
i Norge i tryck och skrift.
Berömmer man norska storverk,
man nämner svenskens bedrift.
Men hemma? — Nej hemma
det är han aldrig där.
Det finns en ö med dimblå kust
som hans rätta hemland är.
De leva i förskingringen
i fjärran, främmande land.
Men genom tider och över hav
gå starka, osynliga band.
I nattens stillhet höres
en mäktigt stigande kör:
Vi tänka på dig, vårt hemland,
när vår sista tanke dör.
Ty hemma, — ack hemma! —
det bli vi aldrig här.
Det finns en ö med dimblå kust
som vårt rätta hemland är.
En blogg om Kalmar- och Ölandsregionen igår idag och imorgon. 