Ottenbyskandalen 1895 -1896, en av våra första djurskyddsdebatter

Ottenbyskandalen 1895 -1896, en av våra första djurskyddsdebatter

En höstdag 1895 upptäckte en reporter från tidningen Barometern i Kalmar ett antal vanvårdade och mycket illa skötta hästar nere i hamnen. Efter lite efterforskning kom han fram till att hästarna kom från Ottenby stuteri, eller remontdepot, som det benämndes. Han skrev en artikel om de vanskötta djuren. Artikeln i Barometern uppmärksammades i hela Sverige. I synnerhet när lokala journalister över hela landet upptäckte vanvårdade hästar i flera av landets kavalleriregementen. Alla de vanvårdade hästarna hade en sak gemensamt: de kom från Ottenby .

Arrendatorn av Ottenby, August Ridderstolpe, en av Sveriges ledande experter på hästavel, använde en ny metod från Ungern som gick ut på att hästarna skulle gå fria i stallarna. Samtidigt sparade han pengar genom att inte köpa in tillräckligt med foder eller anställa personer som skulle sköta hästarna. Hästarna fick så lite vatten att de tvingades dricka vatten ur havet. Man ryktade inte hästarna och rengjorde inte stallarna dagligen, inte ens varje månad , så hästarna vadade till slut i avföring (en meter avföring rapporterade tidningarna). Resultatet var katastrofalt.

Skandalen inleddes med en artikel i Barometern. Barometern upptäckte att samtliga hästar från Ottenby som passerade Kalmar var vanvårdade. Barometerns skriverietr fick stor spridning och uppmärksammades av pressen i huvudstaden.

SVD 4 oktober 1895.

Inom kort fanns det artiklar i hela landsbygdspressen om ”ottenbyarna” som hästarna döptes till. Huvudstadspressen återgav skräckrapporterna från hela landet. Den 11 oktober skrev man i SVD om hästar som anlänt till Malmö och Östersund.

Landskrona hade fått 10 hästar från depoten och där var upprördheten stor över de vanskötta djuren, speciellt över en av hästarna, som var riktigt illa däran. Så här beskrev SvD 9 oktober 1895  det  ”skandalösa… upprörande djurplågeriet” som upptäckts i där.

”Och likväl hade vi ännu inte sett det värsta. Ute i sjukstallet fanns den tionde af de hitsända Ottenbyhästarna. Det var ett stort djur, som med all säkerhet hade varit grannt att skåda då det inköptes, nu var det till ytterlighet afmagrat, refbenen stodo ut på båda sidorna med djupa insjunkningar mellan varje ben, ryggmusklerna tycktes totalt afsaknas på korsryggen och klinkerna hängde huden ned efter benstommen, halsen, en gång kraftigt byggd var förfärligt mager, blicken slö, ena frambenet svullnadt. Vad det stackars kräket måste lidit innan det ändtligen flyttade från depoten…”

I samma tidning rapporterade man samma dag från Göteborg:

I riksdagen

Försvaret gjorde en egen utredning under vintern och saken avhandlades i riksdagen under våren 1896. Svd 28 april 1896 rapporterade om några av de upprörda riksdagsmännens kommentarer.


Resultatet av riksdagsdebatten blev en översyn och reform av hela remontsystemet. Man skulle nu inspektera remonterna bättre för att undvika vanskötsel av hästarna.

Inför rätta

På sommaren 1896 ställdes Ridderstolpe inför rätta på Öland för vanvård av hästarna och misskötsel av sitt ämbete.

Ridderstolpe försvarade sig med att han bara följt regelverket  och påstod att han levererat fina hästar. Alla hästar som levererats från Ottenby var i bra skick när de lämnade stuteriet, sa han till sitt försvar, ”vad som därefter vederfarits dem, kan icke förebrås mig”.
Skulle hans ord varit sanna skulle alltså alla de olika bolag och privatpersoner som levererade hästarna till landets olika regementen ha misskött just Ottenbyhästarna, och inga andra stuteriers hästar. Det påståendet föll på sin egen orimlighet.

De anställda i Ottenby vittnade om att Ridderstolpe ljög, t.ex kusken Erik Kjellin (tidningen Kalmar 18 juli 1896):

”att så vidt han kunde förstå den af depotchefen uppgjorda fodeeordning, hvilken vintern 1894—1896 tillämpats förefölle honom i hög grad olämplig, dels för att hästarne fått för mycken föda en gång om dagen, agen och nattetid allt för länge fått undvara föda; att den halm, som utströtts i boxarne på f.m. vanligen förtärts, så att hästarne fatt ligga på en af deras egna exkrementer uteslutande bildad bädd. hvilken när boxarne första gången under vintern eller på nyåret derifrån blifvit befriade, varit så hög att den nått till klubborna: att hästarne här igenom blifvit i hög grad smutsiga och fulla af ohyra, hvarförutom de under vintern varit sjuke och afmagrat i betänklig grad…”

Erik Kjellin berättade att betesmarken var dålig, och hästarna utfordrades sällan under sommaren. Dessutom var vattentillgången dålig. Hästarna törstade eftersom de aldrig leddes till brunnarna eller till dammen vid gården. Kjellin berättade att de anställda gjort annat arbete åt Ridderstolpe än de var anställda för, och som han gjorde sig rik på.

Soldater på besök hade hånat de vanvårdade hästarna, vittnade han. En häst, ”nr 190”, var orörlig pga svält, och så mager och knotig att soldaterna hängde sina kappor på benen som stack ut.

Dom föll i augusti. Tidningen för Vänersborgs stad rapporterade den 27 augusti att Ridderstolpe dömdes att betala 900 kronor för vårdslöshet, försummelse och oförstånd, och dvs för att ha misskött sitt ämbete.


Efter en debatt i ett år i media och riksdag, och efter rättegången, tvingades Ridderstolpe lämna Ottenby, 1896. Efter domen sparkades han.

”Ottenbyare”

För träskulptören Döderhultaren kom skandalen att betyda mycket. På vintern 1895 upprördes han som så många andra av djurplågeriet. Han gjorde små trästatyetter av hästarna som han sålde för 25 öre styck.

Det var just dessa träskulpturer av de magra hästarna som gjorde att han blev berömd. 13 år efter skandalen fick redaktören för tidningen Söndags-NisseHasse Zetterström (”Hasse Z”) en av de små skulpturerna i sin hand. Vid denna tid var konstnären endast känd lokalt, i Oskarshamn. Hasse Z beställde genast fler prover på Döderhultarens skulpturer för en utställning han skulle hålla. Denna utställning, Karikatyrutställningen i Stockholm 1909, gjorde Döderhultaren känd nationellt.

Ottenby

Ottenby nämns för första gången under medeltiden, och då som ett klosters egendom. När Gustav Vasa tar makten på 1520talet förstatligar han stora delar av kyrkans egendom, bland annat Ottenby, som blir kungsgård.

Det var från Ottenby kungens jaktmarker i Södra Öland sköttes och det var därifrån man utgick då man byggde Karl X Gustafs mur, för att underlätta jakten på ön.

Mot slutet av 1700talet arrenderade familjen Von Roxendorff Ottenby och anlade ett stuteri för hästar där. Under Carl Gustaf von Roxendorff och hans son Adolf hade verksamheten ett gott rykte. Stuteriet lades ner då staten övertog gården. 1831 återupptods stuteriverksamheten där i statens regi och pågick till 1893 då Ottenby återigen utarrenderades till en privatperson, Fredrik August Ridderstolpe (1842-1930). Han drev vidare stuteriet som en remontdepot som levererade avelshästar till försvaret. Vid tiden för skandalen fanns ca 200 hästar där.
Sen 1935 är Ottenby kungsgård ett statligt byggnadsminne. Gården ägs av staten och brukas av familjen Wiström.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s